Center of Visualization Göteborg is a membership organisation managed by Business Region Göteborg and Chalmers University of Technology. Center of Visualization Göteborg is one of three national Knowledge Arenas within the network VISARD, Visualisation - Arenas for Research and Development.

(swe) Film i 3d - utan glasögon

Vad sägs om att se tredimensionell film utan glasögon? En film som varje betraktare ser från sitt eget håll - och där man kanske också kan ta i objekten och flytta runt dem?
Redan på 1950-talet visades det tredimensionell film på bio, men det blev en kortlivad fluga. Kanske tyckte publiken att det var för mycket besvär med de speciella glasögonen. Eller också tyckte de att den tredimensionella effekten inte tillförde så mycket.

Nu arbetar europeiska forskare på tredimensionell filmvisning som fungerar utan speciella glasögon. De utvecklar bildskärmar som fungerar som hologram, vilket är radikalt annorlunda än vanliga fotografiska bilder.

Man ska kunna visa tredimensionella rörliga bilder för en hel biosalong. Var och en kommer att se bilderna ur sitt eget perspektiv. Ett EU-finansierat projekt, Holovison, är avslutat, ett annat, Osiris, pågår fortfarande. Det finns inga produkter att köpa, men flera inblandade företag, bland annat ungerska Holografika, utvecklar tekniken med tanke på kommersiell användning.

Vi lär få vänta på holografisk bio. Först kommer holografisk teknik för forskning, industri och militär. Tredimensionell visualisering av processer kan underlätta produktutveckling, och militären vill använda tekniken för utbildning. Även spel som laserkrig kan simuleras.

Holografika har också visat upp en interaktiv version av tekniken där man kan ta i de avbildade föremålen och vrida på dem.

Realistisk holografisk projektion kräver enorma datamängder för att bli realistisk. Medan det mest detaljrika som vi har hemma i vardagsrummen, hd-tv, har några miljoner bildpunkter har den experimentella riggen för holografisk film 125 miljoner bildpunkter. Detta på en yta av 3 gånger 1,7 meter.

Holografiska tredimensionella bilder är radikalt annorlunda än de tredimensionella bilder som visades på 1950-talet eller de tredimensionella datoranimeringar som visas i så kallade kuber.

Alla de äldre teknikerna bygger på att man visar en bild för vänster öga och en annan bild för höger öga. Båda bilderna föreställer samma motiv, men de är tagna med en viss förskjutning. Det är ett fenomen som synsinnet känner igen, eftersom våra två ögon ser omvärlden med en viss förskjutning. Det är alltså inga problem för hjärnan att sätta ihop de två bilderna till en bild med en illusion av djup.

Läs hela artikeln

Källa: IDG.se

Content Responsible: hery
Updated: 2009-07-08
Bookmark and Share